När jag hade packat klart mina saker så gick jag ner till Zayn. Jag ställde mina väskor framför dörren och kollade på Zayn med ett oroligt min.
" Det kommer går bra!" sa han och log.
" Hoppas det!" sa jag och log snett.
" Okej, dags att dra!" sa han och log.
" Jag måste säga hejdå till någon" sa jag och han nickade. Jag började gå mot fru Millers hus. Jag ringde på dörrklockan. Då kom Dylan och öppnade dörren.
" Hej Manda!" sa han glatt och kramade mig.
" Hej Dylan!" sa jag och log stort.
" Ska du nånstans?" frågade han.
" Aa, är fru Miller hemma?" frågade jag.
" Aa, kom in!" sa han och jag gick in.
" Hej fru Miller!" sa jag och log.
" Hej sötnos!" sa hon och log.
" Jag är här för att säga hejdå." sa jag.
" Vart ska du?" frågade hon.
" Till dom andra!" sa jag och log.
" Jaha, men lova att du hälsar på ibland!" sa hon.
" Det är klart att jag hälsar på!" sa jag och kramade henne. 
" Hejdå fru Miller!" sa jag och var på väg mot dörren.
" Hejdå Dylan!" sa jag och log.
" Här, det är mitt nummer!" sa han och gav mig en lapp.
" Okej, jag lovar att ringa dig när jag är framme." sa jag och log.
" Bra!" sa han och log. Jag kramade honom och pussade honom på kinden. Jag började gå, jag vände mig om och vinkade hejdå. 
" Vem var det där?" frågade Zayn.
" Dylan!" sa jag och log han kollade konstigt på mig.
" En kompis" la jag till. Han nickade och vi satte oss våra egna bilar och började köra mot huset. Jag var så orolig och ändå spänd, jag var jätte glad att jag ska nu träffa dom andra. Jag har saknat dom så mycket speciellt Alice, men en person jag inte har saknat är Justin. Jag satte på radion och låten Pound Alarm av Nicki Minaj kom på. Jag började sjunga och vifta på huvet, jag trummade på ratten och jag vävde ner fönstret. När vi var framme vid huset började mitt hjärta banka så fort att jag trodde att den skulle hoppa ut från mitt bröst. Jag mådde illa av allt stress så jag ville bara spy.
" Jag kommer dö!" sa jag.
" Haha.. Det kommer gå bra, jag lovar!" sa Zayn lugnande. Han började gå mot dörren och jag gick bakom honom. Han ringde på och Alice öppnade dörren. Han log och gick in, jag gick strax efter honom. 
" AMANDA!!!!" skrek Alice och kramade mig hårt. Jag kände hennes tårar falla ner på mina axlar, då hörde jag snabba fotsteg mot oss. Och innan jag ens visste nånting kramade Justin mig hårt.
" Ohh.. Amanda.. Jag har vart så orolig." sa han och kramade mig, jag ville bara börja gråta. Det kändes så skönt att vara i hans famn men då kom jag ihåg vad han gjorde. Han var nära på att kyssa mig då vände jag på huvudet och gick fram till Niall.
" Äntligen!" sa han och pussade min kind. Jag kramade alla och vi alla gick till vardagsrummet och satte oss ner på soffan. Vi började prata om olika saker.
" Jag måste upp, jag är jätte trött" sa jag och gick upp. Jag började packa upp mina saker och lägga dom i min garderob. Jag tog upp mobilen och ringde Dylan.
" Dylan?" sa jag.
" Manda!" sa han.
" Jag är framme" sa jag.
" Bra, vi kommer sakna dig" sa han.
" Jag kommer också sakna er" sa jag.
" Dylan!" sa en tjej på luren.
" Oh.. Plikten kallar Manda!" sa han.
" Haha.. Hejdå!" sa jag och vi la på. Då kom nån in i rummet, det var Justin.
" Hej" sa han nervöst.
" Hej" sa jag utan nån känsla.
" Amanda.. Jag.." började han och jag avbröt honom.
" Justin! Jag bryr mig inte... Vi kan väll bara vara vänner!" sa jag.
" Det är inte lätt att vara vän med den man älskar!" sa han och kom fram mot mig.
" Synd för dig då!" sa jag irriterat och backade undan. Jag började lägga in resten av mina kläder.
" Okej.. Vi kan vara vänner" sa han. Jag nickade och han gick ut från rummet. Jag la mig på sängen och blundade. 

" Amanda, vakna" sa Alice och skakade på mig.
" Hur mycket är klockan?" frågade jag trött och gäspade.
" Det är 19:30" sa hon och jag klev sakta upp från sängen.
" Vi ska grilla och ha en litet fest bara för att du är tillbaka" sa hon och log.
" Vilka kommer?" frågade jag.
" Det är bara vi!" sa hon.
" Okej, bra!" sa jag och log.
" Byt om och när du är klar kom ner och hjälp oss." sa hon.
" Okej." sa jag och log. Alice gick ut från rummet och jag började leta efter kläder. Äntligen hittade jag hittade ett gulligt magtröja och mina svarta shorts med nitar på ena sidan. Jag tog på mig allt och sen tog jag på mig mina vita Converse, sen tog jag på mig min svarta-vita Peace armband. Sen krullade jag mitt hår och sen tog jag på mig min blåa keps. När jag var klar började gå neråt, när jag kom ner håll alla på med nånting.
" Äntligen," sa Alice och skrattade. Jag började hjälpa henne med salladen. 
" Är du fortfarande arg på Justin?" frågade Alice plötsligt.
" Vad tror du?" sa jag och log snett.
" Jag vill inte se er två så här" sa hon oroligt.
" Vad menar du?" frågade jag.
" Jag vet att du fortfarande älskar honom." sa hon.
" Nej det gör jag inte" sa jag.
" Jag känner dig för väll, du kan Inge ljuga" sa hon och log, jag gjorde ett grimas åt henne. När maten var klar satte vi alla runt bordet och åt av maten. 
" Vi alla har saknat dig så mycket" sa Louis och log.
" Jag har också saknat er!" sa jag och log. När maten var klar så började jag och Alice diska maten. När vi var klar gick vi ut i gården där alla andra satt.
" Vad ska vi göra?" frågade jag.
" Justin ska sjunga en ny låt som han har skrivit" sa Louis och log.
" Jaha.." sa jag och log snett. Justin gick upp och in i huset, han kom tillbaka ut med sitt gitarr. Han satte sig ner och kollade på mig med ledsna ögon innan han skulle börja sjunga.

Ohhh...Ohhh....uh...

Lately I've been thinkin',
Thinkin' bout what we had,
I know it was hard,
It was all that we knew, yeah

Have you been drinkin'
To take all the pain away?
I wish that I could give you what you deserve...

'Cause nothing can ever,
Ever replace you.
Nothing can make me feel like you do, yeah.
You know there's no one
I can relate to.
And know we won't find a love that's so true...

There's nothing like us,
There's nothing like you and me,
Together through the storm.
There's nothing like us,
There's nothing like you and me,
Together, oh

I gave you everything, baby,
Everything I had to give.
Girl, why would you push me away, yeah?
Lost in confusion,
Like an illusion,
You know I'm used to making your day...

But that is the past now,
We didn't last now,
I guess that this is meant to be, yeah...
Tell me, was it worth it?
We were so perfect.
But, baby, I just want you to see...

There's nothing like us,
There's nothing like you and me,
Together through the storm.
There's nothing like us,
There's nothing like you and me,
Together, oh

There's nothing like us,
There's nothing like you and me,
Together through the storm.
There's nothing like us,
There's nothing like you and me,
Together, oh...

När han var klar så var jag helt tårfylld jag kollade på Justin och såg att det rann ner ett tår från hans öga men han torkade bort den fort. Jag sprang upp till mitt rum och kastade mig på sängen, jag fattar inte att han skrev låten till mig. Jag älskade honom och jag kan inte dölja det, det var för svårt. Man kan inte vara vän med den man älskar mest av allt i världen. Då kände jag två muskulösa armar runt om mig.
" Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt" Sa Justin och vände mig om så han kunde se mitt ansikte.
" Amanda, jag är jätte ledsen! Jag älskar dig mer än vad du kan ana.. Jag" jag avbröt honom genom att kyssa honom passionerat på läpparna.
" Jag älskar dig" sa jag och kramade honom hårt.


Så.. Romantiskt? Eller? Haha! Mer kommer av Marie!:)

~~Sara~~